Dagens citat.
"All religion, my friend, is simply evolved out of fraud, fear, greed, imagination, and poetry."
Edgar Allan Poe
Edgar Allan Poe
Dagens citat.
Ignorance, the root and the stem of every evil.
Platon
Platon
Etik, som borde vara intressant.
Jag sitter och läser i mina skolböcker en hel del nu.
Det påverkar onekligen mitt bloggande en del.
Det blir mindre blogg och mer plugg.
Men nu tänkte jag ta tag i det här och skriva ett litet blogginlägg när veckan lider mot sitt slut.
Vi kan väl börja med vad exakt det är för ämne jag läser just nu.
Etik och livsfrågor heter kursen. 5 veckor. Låter intressant, är tyvärr inte så intressant som den skulle kunna vara.
Jag gillar etik, riktigt mycket faktiskt. Men det är något som saknades i den här kursen.
Allt kändes bara som vanligt fakta rabblande, och som jag ser det så finns det inte allt för mycket säker fakta att tala om när det kommer till etik. Men man får ge författarna av kursboken en klapp på axeln för att dom försökte.
Jag ska säkerligen inte kunnat skriva en så bra kursbok, med så är det inte heller något jag får betalt för att göra.
Men visst har jag fått läsa om konsekvensetik, pliktetik och sinnelagsetik. Och resonemangsmodeller kan ju vara trevligt att kunna lite om. Fast jag tror jag kanske inte det är något jag kommer ha någon praktisk nytta av i framtiden. Man kan sätta vilket namn man vill på mycket av det inom etik men det finns på något vis redan inom en och det ända man får är ett nytt namn på det. Jag kunde klarat mig utan det om jag ska vara ärlig.
Jag hade lite förväntningar på denna kursen, vilket gör att när jag nu avslutar den 5:e veckan och med det också kursen kan sammanfatta den med ett ord. Fattigt.
Jag ska nog faktiskt ta det till nästa steg t.o.m och påstå att kursen inte är särskilt nödvändig. Åtminstone inte i den form den nu befinner sig i. Det är lite skrämmande om denna kurs, som är fylld från första till sista sidan med sjävklarheter, lär människor något dom inte redan visste. Finns det människor som lever ett helt etik befriat liv? Jag hoppas inte det.
Gör en kurs där man själv för reflektera mer över etik och tänka själv. Hur kan man göra en etik kurs som inte innehåller någon form av diskussion? Det handlar bara om att upprepa sådant som andra anser att etik är. Liiiite kan man väl få tänka själv också?
Men nu ska jag inte beklaga mig allt för mycket. Kursen är slut och jag ska lämna den och dess innehåll bakom mig, och det finns faktiskt några små godbitar som jag tyckte om. Mycket små godbitar.
Lite som att plocka daim-kulorna ur daimglass, gott - men knappast värt det.
Nu blickar vi framåt!
Människan socialt och kulturellt...
....
...
..
.
Det påverkar onekligen mitt bloggande en del.
Det blir mindre blogg och mer plugg.
Men nu tänkte jag ta tag i det här och skriva ett litet blogginlägg när veckan lider mot sitt slut.
Vi kan väl börja med vad exakt det är för ämne jag läser just nu.
Etik och livsfrågor heter kursen. 5 veckor. Låter intressant, är tyvärr inte så intressant som den skulle kunna vara.
Jag gillar etik, riktigt mycket faktiskt. Men det är något som saknades i den här kursen.
Allt kändes bara som vanligt fakta rabblande, och som jag ser det så finns det inte allt för mycket säker fakta att tala om när det kommer till etik. Men man får ge författarna av kursboken en klapp på axeln för att dom försökte.
Jag ska säkerligen inte kunnat skriva en så bra kursbok, med så är det inte heller något jag får betalt för att göra.
Men visst har jag fått läsa om konsekvensetik, pliktetik och sinnelagsetik. Och resonemangsmodeller kan ju vara trevligt att kunna lite om. Fast jag tror jag kanske inte det är något jag kommer ha någon praktisk nytta av i framtiden. Man kan sätta vilket namn man vill på mycket av det inom etik men det finns på något vis redan inom en och det ända man får är ett nytt namn på det. Jag kunde klarat mig utan det om jag ska vara ärlig.
Jag hade lite förväntningar på denna kursen, vilket gör att när jag nu avslutar den 5:e veckan och med det också kursen kan sammanfatta den med ett ord. Fattigt.
Jag ska nog faktiskt ta det till nästa steg t.o.m och påstå att kursen inte är särskilt nödvändig. Åtminstone inte i den form den nu befinner sig i. Det är lite skrämmande om denna kurs, som är fylld från första till sista sidan med sjävklarheter, lär människor något dom inte redan visste. Finns det människor som lever ett helt etik befriat liv? Jag hoppas inte det.
Gör en kurs där man själv för reflektera mer över etik och tänka själv. Hur kan man göra en etik kurs som inte innehåller någon form av diskussion? Det handlar bara om att upprepa sådant som andra anser att etik är. Liiiite kan man väl få tänka själv också?
Men nu ska jag inte beklaga mig allt för mycket. Kursen är slut och jag ska lämna den och dess innehåll bakom mig, och det finns faktiskt några små godbitar som jag tyckte om. Mycket små godbitar.
Lite som att plocka daim-kulorna ur daimglass, gott - men knappast värt det.
Nu blickar vi framåt!
Människan socialt och kulturellt...
....
...
..
.
Dagens citat.
"Faith: not wanting to know what is true."
Friedrich Nietzsche
Nytt år, ny design.
Ja, min förra röda design tröttnade jag rätt snart på.
Jag är nog helt enkelt lite för grå/svart för att kunna släppa det.
Trist, men vad gör man.
Så nu har jag fixat lite, ca 15 min brukar jag orka med som bäst, och nu ser bloggen lite annorlunda ut.
Jag tog bort sök funktionen och länkar till tidigare inlägg, vill man läsa äldre inlägg så får man helt enkelt leva med att scrolla.
Detta gjorde jag av en mycket enkel anledning. För att jag ville det.
Envis som en unge.
Oh ja!
Men vad mer ska jag skriva om en dag som denna?
Det är kallt, men vädret pratas det nog tillräckligt om på arbetsplatser och skolor runtom i sverige. Så jag lämnar det samtalsämnet relativt orört.
Sitter och läser om humanism och behaviorism för tillfället.
Jag vet inte riktigt vad man ska säga om det. På något sätt är det en smula deprimerande. För det första så är det en salig röra av teorier och åsikter, men sen är det också något ganska själlöst över behaviorism.
Sen att jag väljer att använda ordet själ då jag själv är ateist är i sig lite paradoxalt, men jag syftar snarare på själ som det mänskliga och våran "innerst kärna" inte vårat eviga liv på fluffiga moln.
Men så läser man lite om behaviorism. Som i korthet innebär att vi människor är djur, om än ett välutvecklat djur så ändå ett djur, och vi lever efter våra djuriska drifter. Vi är en produkt av våran miljö, vårat umgänge och våra drifter. Jag orkar inte riktigt gå igenom alla aspekter av ett så brett ämne, men i korthet kan man säga detta om behaviorismens människosyn.
Och även om jag håller med om mycket av detta så känns det ändå inte riktigt rätt. Naiv som man är så vill man gärna tro att människan är fri. Och jag är rätt kluven i frågan. Jag hamnar någonstans mellan dessa två.
Visst är vi människor djur, det behöver jag inte fundera något större över.
Vi har drifter och behov, precis som djur. Men jag anser inte att alla människor leva efter att tillgodose dessa behov och drifter. Äta måste man givetvis, det är ett behov vi alla människor har och något vi alla måste göra. Men att alla våra handlingar skulle kretsa kring oss själva tror jag inte på. Det finns visserligen människor som lever sitt liv så, men jag tror dessa människor är mer undantag än regel.
Jag ska faktiskt inte fördjupa mig allt för mycket i det här, det slutar aldrig väl.
Men även om man många gånger har en cynisk (eller kanske realistisk?) syn på människan så unnar jag mig i detta fallet att vara naiv.
Hellre lyckligt ovetande än olyckligt vetande?
Ja i det här fallet så känner jag nog så.
....
...
..
.
Jag är nog helt enkelt lite för grå/svart för att kunna släppa det.
Trist, men vad gör man.
Så nu har jag fixat lite, ca 15 min brukar jag orka med som bäst, och nu ser bloggen lite annorlunda ut.
Jag tog bort sök funktionen och länkar till tidigare inlägg, vill man läsa äldre inlägg så får man helt enkelt leva med att scrolla.
Detta gjorde jag av en mycket enkel anledning. För att jag ville det.
Envis som en unge.
Oh ja!
Men vad mer ska jag skriva om en dag som denna?
Det är kallt, men vädret pratas det nog tillräckligt om på arbetsplatser och skolor runtom i sverige. Så jag lämnar det samtalsämnet relativt orört.
Sitter och läser om humanism och behaviorism för tillfället.
Jag vet inte riktigt vad man ska säga om det. På något sätt är det en smula deprimerande. För det första så är det en salig röra av teorier och åsikter, men sen är det också något ganska själlöst över behaviorism.
Sen att jag väljer att använda ordet själ då jag själv är ateist är i sig lite paradoxalt, men jag syftar snarare på själ som det mänskliga och våran "innerst kärna" inte vårat eviga liv på fluffiga moln.
Men så läser man lite om behaviorism. Som i korthet innebär att vi människor är djur, om än ett välutvecklat djur så ändå ett djur, och vi lever efter våra djuriska drifter. Vi är en produkt av våran miljö, vårat umgänge och våra drifter. Jag orkar inte riktigt gå igenom alla aspekter av ett så brett ämne, men i korthet kan man säga detta om behaviorismens människosyn.
Och även om jag håller med om mycket av detta så känns det ändå inte riktigt rätt. Naiv som man är så vill man gärna tro att människan är fri. Och jag är rätt kluven i frågan. Jag hamnar någonstans mellan dessa två.
Visst är vi människor djur, det behöver jag inte fundera något större över.
Vi har drifter och behov, precis som djur. Men jag anser inte att alla människor leva efter att tillgodose dessa behov och drifter. Äta måste man givetvis, det är ett behov vi alla människor har och något vi alla måste göra. Men att alla våra handlingar skulle kretsa kring oss själva tror jag inte på. Det finns visserligen människor som lever sitt liv så, men jag tror dessa människor är mer undantag än regel.
Jag ska faktiskt inte fördjupa mig allt för mycket i det här, det slutar aldrig väl.
Men även om man många gånger har en cynisk (eller kanske realistisk?) syn på människan så unnar jag mig i detta fallet att vara naiv.
Hellre lyckligt ovetande än olyckligt vetande?
Ja i det här fallet så känner jag nog så.
....
...
..
.
2000 - 2010
Nytt år.
Spännande.
Om man är en datumforskare.
Jag vet inte vad en datumforskare är för något, och efter grundliga undersökninar (jag googla det) så tror jag inte det finns något sådant.
Men OM det fanns så skulle det sannerligen varit höjdpunkten på året.
Jag känner inte för att fördjupa mig i detta då jag inte riktigt vet vart det skulle leda.
Men visst 2010 är ju ett lite spännande år. Eller spännande tal åtminstone.
10 år har gått av detta millenium och jag gissar på att det liknar alla andra decenium. Historien upprepar sig alltid påstår dom som kan historia... jag skulle väl bara säga att vissa saker aldrig ändras och upprepas gång på gång.
Samma sak, men jag vill vara lite orginell och säga emot alla andra.
En riktig rebell.
En datumrebell?
Nej.
Nog om det nu. Hur var nu denna bråkdel av detta millenium? Ja det var ju rätt spännande. När klockan snart skulle slå tolv den 31 december 1999 var jag blott 13 år och dom ångest fyllda tonåren tog sin början.
Högstadiet, gymnasiet, arbetslöshet, sjukskrivning, ett par flum år, arbetsträna, plugga. 10 år i några enkla ord.
Släng sedan in massa musik, böcker, film och annat som ger själen liten ro så vet du hur 2000-talet vart för mig.
Om man tänker på det så är det ganska mycket som hänt. Man gick från barn(isch) till tonåring, till ungvuxen. Man fick inte mer än dom tioåren på sig att gå igenom alla dom stadierna i livet, inte konstigt man känner sig en smula stressad ibland. Man måste ju fylla ut sin nya roll så många gånger om så man tappar lätt bort sig själv på vägen. Det finns så mycket som man "måste" göra på vägen.
Jag gick nyligen igenom alla mina roller i livet när jag gjorde en psykologi uppgift. Det var ganska spännande att fundera på vilka olika förvirrade roller jag haft under mitt minst sagt förvirrade liv. Allt från idiot till total jävla idiot, och man skäms lite över sig själv ibland. Man hoppas att man aldrig ska snubbla in i ett sådant totalt sinnesförvirrat tillstånd igen. Men förhoppningsvis så lär man sig av sina misstag, och ett och annat misstag är oundvikligt under tonåren. Det är kanske ingen ursäkt för att vara en idiot, men det är åtminstone en tröstande anledning till varför det kan gå lite snett ibland och helt åt helvete snett andra gånger.
Sen har man haft en hel del kul på vägen också.
Träffat nya människor.
Lärt sig nya saker.
Sett nya platser.
Ja, allt sånt där som man många gånger inte har vett till att uppskatta mer än i nostalgiska minnen. Allt flyger förbi och man kan inte riktigt förstå det förrens minnet har lagt sin förlåtande dimma över det.
Men vad gör man? Vi är inte mycket utan våran förlåtande dimma och nostalgiska minnen, det är bara att njuta och hoppas på tio minst lika förvirrande år.
Vi kanske har vett nog till att uppskatta dom på våran dödsbädd.
....
...
..
.
Spännande.
Om man är en datumforskare.
Jag vet inte vad en datumforskare är för något, och efter grundliga undersökninar (jag googla det) så tror jag inte det finns något sådant.
Men OM det fanns så skulle det sannerligen varit höjdpunkten på året.
Jag känner inte för att fördjupa mig i detta då jag inte riktigt vet vart det skulle leda.
Men visst 2010 är ju ett lite spännande år. Eller spännande tal åtminstone.
10 år har gått av detta millenium och jag gissar på att det liknar alla andra decenium. Historien upprepar sig alltid påstår dom som kan historia... jag skulle väl bara säga att vissa saker aldrig ändras och upprepas gång på gång.
Samma sak, men jag vill vara lite orginell och säga emot alla andra.
En riktig rebell.
En datumrebell?
Nej.
Nog om det nu. Hur var nu denna bråkdel av detta millenium? Ja det var ju rätt spännande. När klockan snart skulle slå tolv den 31 december 1999 var jag blott 13 år och dom ångest fyllda tonåren tog sin början.
Högstadiet, gymnasiet, arbetslöshet, sjukskrivning, ett par flum år, arbetsträna, plugga. 10 år i några enkla ord.
Släng sedan in massa musik, böcker, film och annat som ger själen liten ro så vet du hur 2000-talet vart för mig.
Om man tänker på det så är det ganska mycket som hänt. Man gick från barn(isch) till tonåring, till ungvuxen. Man fick inte mer än dom tioåren på sig att gå igenom alla dom stadierna i livet, inte konstigt man känner sig en smula stressad ibland. Man måste ju fylla ut sin nya roll så många gånger om så man tappar lätt bort sig själv på vägen. Det finns så mycket som man "måste" göra på vägen.
Jag gick nyligen igenom alla mina roller i livet när jag gjorde en psykologi uppgift. Det var ganska spännande att fundera på vilka olika förvirrade roller jag haft under mitt minst sagt förvirrade liv. Allt från idiot till total jävla idiot, och man skäms lite över sig själv ibland. Man hoppas att man aldrig ska snubbla in i ett sådant totalt sinnesförvirrat tillstånd igen. Men förhoppningsvis så lär man sig av sina misstag, och ett och annat misstag är oundvikligt under tonåren. Det är kanske ingen ursäkt för att vara en idiot, men det är åtminstone en tröstande anledning till varför det kan gå lite snett ibland och helt åt helvete snett andra gånger.
Sen har man haft en hel del kul på vägen också.
Träffat nya människor.
Lärt sig nya saker.
Sett nya platser.
Ja, allt sånt där som man många gånger inte har vett till att uppskatta mer än i nostalgiska minnen. Allt flyger förbi och man kan inte riktigt förstå det förrens minnet har lagt sin förlåtande dimma över det.
Men vad gör man? Vi är inte mycket utan våran förlåtande dimma och nostalgiska minnen, det är bara att njuta och hoppas på tio minst lika förvirrande år.
Vi kanske har vett nog till att uppskatta dom på våran dödsbädd.
....
...
..
.
