2000 - 2010
Nytt år.
Spännande.
Om man är en datumforskare.
Jag vet inte vad en datumforskare är för något, och efter grundliga undersökninar (jag googla det) så tror jag inte det finns något sådant.
Men OM det fanns så skulle det sannerligen varit höjdpunkten på året.
Jag känner inte för att fördjupa mig i detta då jag inte riktigt vet vart det skulle leda.
Men visst 2010 är ju ett lite spännande år. Eller spännande tal åtminstone.
10 år har gått av detta millenium och jag gissar på att det liknar alla andra decenium. Historien upprepar sig alltid påstår dom som kan historia... jag skulle väl bara säga att vissa saker aldrig ändras och upprepas gång på gång.
Samma sak, men jag vill vara lite orginell och säga emot alla andra.
En riktig rebell.
En datumrebell?
Nej.
Nog om det nu. Hur var nu denna bråkdel av detta millenium? Ja det var ju rätt spännande. När klockan snart skulle slå tolv den 31 december 1999 var jag blott 13 år och dom ångest fyllda tonåren tog sin början.
Högstadiet, gymnasiet, arbetslöshet, sjukskrivning, ett par flum år, arbetsträna, plugga. 10 år i några enkla ord.
Släng sedan in massa musik, böcker, film och annat som ger själen liten ro så vet du hur 2000-talet vart för mig.
Om man tänker på det så är det ganska mycket som hänt. Man gick från barn(isch) till tonåring, till ungvuxen. Man fick inte mer än dom tioåren på sig att gå igenom alla dom stadierna i livet, inte konstigt man känner sig en smula stressad ibland. Man måste ju fylla ut sin nya roll så många gånger om så man tappar lätt bort sig själv på vägen. Det finns så mycket som man "måste" göra på vägen.
Jag gick nyligen igenom alla mina roller i livet när jag gjorde en psykologi uppgift. Det var ganska spännande att fundera på vilka olika förvirrade roller jag haft under mitt minst sagt förvirrade liv. Allt från idiot till total jävla idiot, och man skäms lite över sig själv ibland. Man hoppas att man aldrig ska snubbla in i ett sådant totalt sinnesförvirrat tillstånd igen. Men förhoppningsvis så lär man sig av sina misstag, och ett och annat misstag är oundvikligt under tonåren. Det är kanske ingen ursäkt för att vara en idiot, men det är åtminstone en tröstande anledning till varför det kan gå lite snett ibland och helt åt helvete snett andra gånger.
Sen har man haft en hel del kul på vägen också.
Träffat nya människor.
Lärt sig nya saker.
Sett nya platser.
Ja, allt sånt där som man många gånger inte har vett till att uppskatta mer än i nostalgiska minnen. Allt flyger förbi och man kan inte riktigt förstå det förrens minnet har lagt sin förlåtande dimma över det.
Men vad gör man? Vi är inte mycket utan våran förlåtande dimma och nostalgiska minnen, det är bara att njuta och hoppas på tio minst lika förvirrande år.
Vi kanske har vett nog till att uppskatta dom på våran dödsbädd.
....
...
..
.
Spännande.
Om man är en datumforskare.
Jag vet inte vad en datumforskare är för något, och efter grundliga undersökninar (jag googla det) så tror jag inte det finns något sådant.
Men OM det fanns så skulle det sannerligen varit höjdpunkten på året.
Jag känner inte för att fördjupa mig i detta då jag inte riktigt vet vart det skulle leda.
Men visst 2010 är ju ett lite spännande år. Eller spännande tal åtminstone.
10 år har gått av detta millenium och jag gissar på att det liknar alla andra decenium. Historien upprepar sig alltid påstår dom som kan historia... jag skulle väl bara säga att vissa saker aldrig ändras och upprepas gång på gång.
Samma sak, men jag vill vara lite orginell och säga emot alla andra.
En riktig rebell.
En datumrebell?
Nej.
Nog om det nu. Hur var nu denna bråkdel av detta millenium? Ja det var ju rätt spännande. När klockan snart skulle slå tolv den 31 december 1999 var jag blott 13 år och dom ångest fyllda tonåren tog sin början.
Högstadiet, gymnasiet, arbetslöshet, sjukskrivning, ett par flum år, arbetsträna, plugga. 10 år i några enkla ord.
Släng sedan in massa musik, böcker, film och annat som ger själen liten ro så vet du hur 2000-talet vart för mig.
Om man tänker på det så är det ganska mycket som hänt. Man gick från barn(isch) till tonåring, till ungvuxen. Man fick inte mer än dom tioåren på sig att gå igenom alla dom stadierna i livet, inte konstigt man känner sig en smula stressad ibland. Man måste ju fylla ut sin nya roll så många gånger om så man tappar lätt bort sig själv på vägen. Det finns så mycket som man "måste" göra på vägen.
Jag gick nyligen igenom alla mina roller i livet när jag gjorde en psykologi uppgift. Det var ganska spännande att fundera på vilka olika förvirrade roller jag haft under mitt minst sagt förvirrade liv. Allt från idiot till total jävla idiot, och man skäms lite över sig själv ibland. Man hoppas att man aldrig ska snubbla in i ett sådant totalt sinnesförvirrat tillstånd igen. Men förhoppningsvis så lär man sig av sina misstag, och ett och annat misstag är oundvikligt under tonåren. Det är kanske ingen ursäkt för att vara en idiot, men det är åtminstone en tröstande anledning till varför det kan gå lite snett ibland och helt åt helvete snett andra gånger.
Sen har man haft en hel del kul på vägen också.
Träffat nya människor.
Lärt sig nya saker.
Sett nya platser.
Ja, allt sånt där som man många gånger inte har vett till att uppskatta mer än i nostalgiska minnen. Allt flyger förbi och man kan inte riktigt förstå det förrens minnet har lagt sin förlåtande dimma över det.
Men vad gör man? Vi är inte mycket utan våran förlåtande dimma och nostalgiska minnen, det är bara att njuta och hoppas på tio minst lika förvirrande år.
Vi kanske har vett nog till att uppskatta dom på våran dödsbädd.
....
...
..
.
Kommentarer
Postat av: Madde
Historien upprepar sig. Dave gör succé på nytt.
Trackback
