Rubrik.... :(
Ännu en menlös uppdatering om ingenting? Ohja!
Ska snart till tvättstugan så jag har ingen större tid för sånt här egentligen, men jag kände att jag måste klämma ur mig ett par rader så här på morgon kvisten.
Sen är den eviga frågan alltid: VAD SKA JAG SKRIVA OM?!
Om någon vänlig själ därute kan ge mig lite inspiration eller tips så vore jag evigt tacksam.
För om det fortsätter så här så kommer varje inlägg bara vara 10-15 rader frustration, och det vill vi väl inte?
Skolan? Nej, den pratar vi inte om.
Letar sommarjobb för fulla muggar, har vissa funderingar på lite olika ställen men måste komma igång och söka till fler.
Annars får jag göra som dom gör i amerikat och sälja min pojkkropp på gatan.
Dock lite rädd för att jag skulle tjänat mer som halvtids anställd på ICA.
Mycket mer.
Men det är ett problem för framtiden och den hinner jag inte riktigt med just nu.
Varför?
Nej nej, inga besvärliga frågor som jag inte kan besvara...
32 min tills tvättiden börjar...
Har försökt att röra på mig lite mer dom senaste dagarna. Sitter och pustar på träningscykeln en stund varje dag, försöker få min rygg att lämna golvet i vad som endast kan beskrivas som patetiska försök till sit-ups och extrem tyngdlyftning med 2kgs hantlar.
Min kropp är mitt ruckel.
30 min tills tvättiden börjar...
Tror fan det blir stektpotatis till lunch idag...
29 min tills tvättiden börjar...
Man kanske skulle ta och skriva en novell någon dag?
Jag har fått för mig att jag vill göra det, men vet inte riktigt om vad eller hur jag ska kunna motivera mig till något som tar mer än 30-40 min. Men jag är rätt säker på att jag skulle vilja skriva något sådant.
Kanske om en hund...
Eller om en katt...
Kanske inte om något djur alls...
Kanske om en kattman utan ansikte?
....
...
..
.
Lite om allt.
Det har varit lite trögt på blogg fronten senaste tiden.
Jag ber om ursäkt.
Jag har faktiskt haft viljan till att blogga, men inte hittat något vettigt att blogga om.
Men nu tar jag mig i kragen och skriver om ingenting bara för att hålla liv i min relativt nyrenoverade blogg.
Så vad passar bäst att börja med?
Skolan? Ja, det kan väl vara en bra idé. Inte mycket nytt dock. Precis gjort klart kursen "Social omsorg", vilket i stort sett bara var en mängd lagar och lite utfyllnadstext. Jag borde inte ha gillat den här kursen, men sista två veckorna så uppskatta jag faktiskt delar av den. Även om det var mycket repetition, så fanns det några guldkorn.
Jag fick för första gången se ett praktiskt exempel på hur SoL (Socialtjänstlagen) kan tillämpas och det var faktiskt intressant och jag fick en gnista av motivation i den tomma bensindunk som mina studier just nu är.
Så det finns lite hopp där också. Ska nu börja läsa kursen "Omvårdnad" och har inte riktigt skapat mig en bild av den ännu.
Har dessutom vissa funderingar på att läsa högskola till hösten, om man nu blir antagen, men jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Vore dock väldigt roligt att få fortsätta studera nu, även om jag befinner mig i lite av en motivations svacka.
Så kanske högskola... om allt vill sig väl.
Vilket program det blir är inte heller helt klart, men funderar på att söka socialpedagog och psykologi. Sen får vi se om jag hittar något annat spännande.
Det var allt om skolan.
Musik brukar ju vara en evig källa till lycka och inspiration. Jag har faktiskt inte lyssnat något större på musik senaste tiden. Lite deprimerande att tänka på det då jag vanligtvis brukar fylla varje tyst stund med ljuva toner från stereon. Men när det blir musik så blir det Thåström, Sage Francis, Red Chord eller Damien Rice. Det är en härlig blandning av musik för alla humör, precis som jag vill ha det.
Jag har tyvärr inga dumma teorier att dela med mig av idag, det får sparas till någon annan gång. Det är på tok för mycket vardag just nu för att jag ska orka med djupa och... ytliga tankar om livet.
Jag tror nog ni överlever utan min oändliga visdom ett par dagar till.
Djupa och ytliga tankar om livet är bara en sömnlös natt ifrån min blogg och er mina lärljungar.
Filmtips brukar ju inte vara min starka sida... men jag ska ge er ett par bra tips på filmer och serier som är värda att se iaf.
Serier:
The Pacific (för alla er som älskade Band of brothers)
House M.D. (för alla er som älskar cyniska doktorer)
.... Ja det var nog allt....
Filmer:
Lotta på bråkmakargatan (för alla er som har en toksöt brorson som tvingar er att se denna underbara (?!) film 1000x om)
That's it!
Nu lämnar jag er med några visa ord från min kommande hitsingel.
"Kattman utan ansikte, var hans klor för vassa?"
....
...
..
.
Svensk musik som aldrig rostar.
Kort biografi med litet testamente
(Live på Skavlan)
Näsben, böcker och ett citat.
Det kan kanske vara så.
Kanske.
Men nu har jag faktiskt fått för mig att jag är nöjd.
Inte massa konstigt kladd och länkar hit och dit, bara enkelt.
Ni kan nog också räkna med att jag kommer ha ändrat på skiten 15-16 ggr till innan dagen är slut, men det är enbart för att jag helt saknar något vettigt att göra. (Plugga är inte vettigt, det är ett nödvändigt ont som jag undviker så länge det bara går.)
Nödvändigt ont... konstigt uttryck. Räcker det inte med att säga nödvändigt? Nej just det. Ont.
Ajaj.
Ja nu tappar jag tråden något.
Det finns säkert mycket viktiga saker i mitt sinne som jag vill dela med mig av.
Jag kan väl börja med ett boktips?
Läser "The god delusion" just nu av Richard Dawkins, och jag måste säga att jag är lite förälskad i denna medelålders britt. (Inte britt som Britt, inget kvinnonamn utan som "britt" som från Storbritannien)
Nu behöver jag inte övertygas om att det inte finns någon gud (enligt all fakta i världen så är det trotts allt så) då jag är ateist ut i fingerspetsarna (... an man säga så?) men jag njuter ändå av Dawkins underhållande och mycket informativa bok. Det tippas inte på tå kring religion i den här boken, det är snarare en brutal frontal kollision och inte helt otippat så har inte religionen så värst mycket att säga till om när det kommer till fakta och vetenskap.
"Det är skillnad på tro och vetenskap" man får inte jämföra dom, av någon anledning. Och visst är det en enorm skillnad. Det som är vetenskapligt bevisat, eller högst troliga teorier som grundar sig på fakta, eller tro. Utan någon som helst grund förutom gamla böcker som någon skrev någon gång och hävdade att det var gudsord.
Jag tänker inte ge mig in i det här mer än så då Dawkins gör det så makalöst mycket bättre (och grundligare och roligare osv) så vill ni läsa mer i ämnet så köp den boken. Eller stjäl den... inget jag förespråkar men det är helt upp till er. Stjäl den inte. Om ni inte väldigt gärna vill.
Men helst inte.
Köp den.
Eller kanske låna den av en god vän.
(Det har jag gjort... )
Jag avslutar denna del av mitt inlägg med ett citat från Douglas Adams.
"In the beginning the Universe was created. This has made a lot of people very angry and has been widely regarded as a bad move."
Då var dagens boktips klart.
Vad ska jag fylla resten detta blogginlägg med då?
Trams? Näää...
Skvaller? Om jag ändå hade något intressant att skvallra om så...
Hmmm....
Vi tar nog och blandar trams med en teori som jag har.
Det är inte så mycket av en teori egentligen, mer något jag klurat på och så tycker jag om att kalla detta funderingar "teorier" då dom egentligen bara att märkliga antaganden om världen vi lever i eller självklara konstateringar.
Jag har ju redan konstaterat att världen är överfull med idioter. (Läs tidigare blogginlägg)
Nu ska jag ta det ett steg längre. Världen är full av ytliga idioter.
Jag kan gå med på att vi alla i någon grad är ytliga. Det finns vissa yttre attribut som vi uppskattar hos det motsatta könet, eller det egna könet också för den delen. Finns dom gungar dit med, sen finns det dom som gungar både hit och dit och ...ja, det finns vissa variationer men det är oviktigt.
Ytliga är vi nog alla som sagt, i viss grad.
Men när jag pratar om dessa ytliga idioter så menar jag dom människor som ser utseendet som den viktgaste egenskapen hos en människa. Personen ifråga kan vara hur jävla stygg, dum, ointressant, galen, hjärndöd, död... (nej, kanske inte) och helt befriad från någon verklig personlighet... men fan va snygg hon/han är.
Det är ju då som man börjar bli lite rädd för världen.
Nu lever vi i ett ytligt samhälle på fler än ett sätt. Man blir matad med ideal och "snyggingar" vart man än går, men hur kan det ha blivit den viktigaste egenskapen hos en människa? Utseendet?!
Man kan se det så här: Det finns inte en "snygging" i världen som är mer än en bruten näsa från att vara en "fuling". Nu pratar jag ideal, och inget annat... Bara så ni är med på båten.
Så för dessa ytliga idioter så är egentligen näsbenet det viktigaste. Det hänger på näsbenet hurvida dessa människor är attraktiva eller inte.
Jag blir trött på ytliga idioter. På ideal. På näsben.
....
...
..
.
