adreamwithinadream

Välkommen!
Jag har flyttat från min gamla blogg och flyttat in i en lite mer mysig och ... röd miljö.
Anledning är enkel: jag tröttnade på svart. Och jag tröttnade på "grand master dave" som i själva verket var lite ironiskt, något få förstod. Jante lagen gott folk, tro fan aldrig att du är något... inte ens om du är ironisk.
Ja, det kanske är mest jag som är rädd för att uppfattas som självgod... men med min otroliga självdistans och överlägsna intellekt så tror jag den risken är minimal... ja helt obefintlig faktiskt.
"Han skojar bara" Heh... nej.

Men nu är nya mysiga bloggen igång. Och jag hoppas det kan ge mig lite nytändning när det kommer till bloggandet.
Det ska väl inte vara så fruktansvärt svårt att klämma fram några rader om allt och inget? 
Inte för mig ialla fall.
Jag är ju ingen medel svensson direkt.
Om livet vore en gitarr, skulle jag vara dess strängar.
Och vad är en gitarr utan strängar?
Med risk för att bli repetitiv, heh... nej.

Jag önskar så att jag själv förstod vad det är jag gör ibland.
För mig är det en härlig blandning av blodigt allvar, vilket är ett ganska lustigt uttryck... ahhh, och total nonsens.

Mitt första inlägg var en dikt, något jag sällan eller aldrig visat intresse för innan, men senaste tiden har jag fått för mig att det kan vara lite spännande.
Och rätt snart så hitta jag "A dream within a dream" av Edgar Allan Poe som jag visserligen läst innan, men nu fatta jag riktigt tycke för den och beslöt mig för att min nya blogg blir en hyllning till denna underbara poesi.
Men ni ska nog inte räkna med allt för mycket poesi här i framtiden. Men vem vet, jag kanske överraskar mig själv med att skriva ett eget mästerverk.
Heh... nej.
....
...
..
.

Take this kiss upon the brow!

And, in parting from you now,

Thus much let me avow-

You are not wrong, who deem

That my days have been a dream;

Yet if hope has flown away

In a night, or in a day,

In a vision, or in none,

Is it therefore the less gone?

All that we see or seem

Is but a dream within a dream.



I stand amid the roar

Of a surf-tormented shore,

And I hold within my hand

Grains of the golden sand-

How few! yet how they creep

Through my fingers to the deep,

While I weep- while I weep!

O God! can I not grasp

Them with a tighter clasp?

O God! can I not save

One from the pitiless wave?

Is all that we see or seem

But a dream within a dream?

 

Edgar Allan Poe