adreamwithinadream

Ja, min förra röda design tröttnade jag rätt snart på.
Jag är nog helt enkelt lite för grå/svart för att kunna släppa det.
Trist, men vad gör man.
Så nu har jag fixat lite, ca 15 min brukar jag orka med som bäst, och nu ser bloggen lite annorlunda ut.
Jag tog bort sök funktionen och länkar till tidigare inlägg, vill man läsa äldre inlägg så får man helt enkelt leva med att scrolla.
Detta gjorde jag av en mycket enkel anledning. För att jag ville det.
Envis som en unge.
Oh ja!

Men vad mer ska jag skriva om en dag som denna?
Det är kallt, men vädret pratas det nog tillräckligt om på arbetsplatser och skolor runtom i sverige. Så jag lämnar det samtalsämnet relativt orört.

Sitter och läser om humanism och behaviorism för tillfället.
Jag vet inte riktigt vad man ska säga om det. På något sätt är det en smula deprimerande. För det första så är det en salig röra av teorier och åsikter, men sen är det också något ganska själlöst över behaviorism.
Sen att jag väljer att använda ordet själ då jag själv är ateist är i sig lite paradoxalt, men jag syftar snarare på själ som det mänskliga och våran "innerst kärna" inte vårat eviga liv på fluffiga moln.
Men så läser man lite om behaviorism. Som i korthet innebär att vi människor är djur, om än ett välutvecklat djur så ändå ett djur, och vi lever efter våra djuriska drifter. Vi är en produkt av våran miljö, vårat umgänge och våra drifter. Jag orkar inte riktigt gå igenom alla aspekter av ett så brett ämne, men i korthet kan man säga detta om behaviorismens människosyn.
Och även om jag håller med om mycket av detta så känns det ändå inte riktigt rätt. Naiv som man är så vill man gärna tro att människan är fri. Och jag är rätt kluven i frågan. Jag hamnar någonstans mellan dessa två.
Visst är vi människor djur, det behöver jag inte fundera något större över.
Vi har drifter och behov, precis som djur. Men jag anser inte att alla människor leva efter att tillgodose dessa behov och drifter. Äta måste man givetvis, det är ett behov vi alla människor har och något vi alla måste göra. Men att alla våra handlingar skulle kretsa kring oss själva tror jag inte på. Det finns visserligen människor som lever sitt liv så, men jag tror dessa människor är mer undantag än regel.
Jag ska faktiskt inte fördjupa mig allt för mycket i det här, det slutar aldrig väl.
Men även om man många gånger har en cynisk (eller kanske realistisk?) syn på människan så unnar jag mig i detta fallet att vara naiv.
Hellre lyckligt ovetande än olyckligt vetande?
Ja i det här fallet så känner jag nog så.
....
...
..
.